Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDEN
ligt sade han oförmedlat: — Nu får en kristna om
det här stället.
— Vad då till? — Till Ödegård.
Hanna satt på huk borta vid förstustenen och
vaktade kaffekitteln. — Stackars Magnus, så han
ger sig över.
— Nä, vet du, sade hon uppmuntrande, nu först
ska det väl göra skäl för namnet Nygård, när du
får bygga de en sjantil gård, med ljusblå veranda,
som länsmans bygger borta på andra sidan bron.
Magnus svarade inte ett ord, men någon annan
föll in: — Hur vetter att handelsmansfrun är här?
Hon kom fram med kaffet och berättade, hur
hon fått för sig, att det var Åsen, som brann, när
hon såg skenet nere från Mellangärden. — Seså,
Magnus, vill du inte smaka mitt kaffe, frågade hon
för andra gången.
— Att du inte vände och ge de hem igen, när
du så att det bara var Nygård, anmärkte han i
lite förarglig ton.
— Nä, du, så förveten är jag, svarade hon sårad.
— Ja, ja, du ska ha tack för du kom, tillade han
försonande. I ska ha tack, många täcker
allasamman, och han såg sig om i ringen. Allasamman, ja,
tillade han tankspritt, som han glömt vad det var
han tänkte säga. Och gån nu hem är I hederliga
och läggen er.
Man erbjöd det husvilla folket tak över huvudet
på ett par olika ställen. Men Hanna avbröt med
den underrättelsen att mor Katrina redan bäddat
oppepå. — I brudkammarn, tänkte Magnus slött.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
