Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
det hade han aldrig sett förr. De snabba molnen,
som drogo hädan mot okända nejder, ingåvo honom
med ens en oändlig längtan bort och han förbannade
sin bundenhet. Ack, tänkte han, den som finge resa
bort som de, från hela eländet. Svalorna som bott
under hans takås, kastade sig oroligt upp och ned
som oroliga tankar, vilkas bon blivit brända. I
har bara att ge er bort till en annan stuga, tänkte
han, I har det bättre än jag.
Varma svedda pustar från glödhögen därborta,
ur vilken skorstensmuren reste sig som ett svart
spöke, svepte om honom, omväxlande med mera
nattsvala stråk, fulla av markens och trädens ångor.
Ett och annat stänk föll på hans panna, hans
ögonlock, hans läppar.
— Tvi, n u kan du regna, sade han åt himlen.
Han hade nästan domnat av, trots sin
upphetsning, då han plötsligt flög upp.
— Nu reste ho från korna omjölkade. Han
började springa bort åt Åsen och stannade inte förrän
han var framme vid köksfönstret. Efter en god
stund lyckades han få Emma vaken.
— Vill du sti opp och gå och mjölka mina kor,
bad han. Jag ska väl finna på något å ge de i
stället.
— Det har jag allt gjort, sade flickan sömnigt.
Hanna sa te om det, innan hon reste.
Hanna! Med långsamma steg vände han tillbaka
än mera sorgsen än förut, utan att riktigt veta
varför. Kanske hade han rett ut det för sig, men så
plötsligt kom tanken på suggan emellan. Den hade
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
