Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
Det hjälpte inte, hade inspektören sagt, man
måste följa reglementet.
— Men måtro di, som skriver reglementet, har
reda på, hur vi har det med våra vägar här om
hösten och våren på landsbygden? Måtro di inte
tänker på stockholmsgateraa, di?
— Dessa synpunkter skulle ni ha framfört, innan
lagen blev skriven.
— Men sä me, inspektörn, är människorna till
för lagens skull, eller lagen för människornas?
— Tag är inte här för att svara på frågor, utan
för att se till att skolundervisningen blir skött
ordentligt. Så begärde han häst, och Anders Petter lagade
sig själv i ordning att köra.
När de åkt lite mer än halvvägs, hörde de en
häst komma i rasande fart bakom dem.
Inspektörn tyckte inte om att man körde om
honom.
— Vad är det för en karl, och vart skulle han?
frågade han Anders Petter.
— Det var vår handelsman, sade han, och
törhända han ska upp till prostgårn och hämta pastorn
i sockenbud åt sin mor, som ligger på det sista.
— Ja, men jag ska själv träffa pastorn, invände
inspektören förargad.
— Det gäller väl inte livet ändå för inspektörn,
sade Anders Petter.
När de just kommo fram i prästgårdsallén, mötte
de Frånse igen, som kom körande i samma vådliga
fart, nu med pastorn bredvid sig. Inspektören
ropade an, ville ha pastorn att stanna och vända.
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
