Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEGRAVNINGEN
Men de tecken han nu varsnade, de stodo icke
över hans eget hus. De stodo över Mellangärden.
Den kvällen Kalle och Lina kommo hemåkande
och förtaide om branden på Nygård, och om flickan
de skjutsat ner till Hanna, kom en skräck över
honom. När han sansat sig, försökte han reda ut
varför, men förmådde inte. Att slå bort oron gick
inte heller. Han anade nu, att han inte skulle
förskonas från att uppleva det som komma skulle, nej,
han hade utsedd sin del däri.
Ett par veckor senare voro sockenborna ovanligt
talrikt församlade på kyrkbacken före tjänsten om
söndagen. Två bockar utanför portarna och
granriset över mittelgången bådade begravning, men
sorgetåget hade ännu inte anlänt. I väntan på detta
sutto gubbarna i rad på bänkarna utanför
kyrkogårdsmuren och samtalade. Man såg ännu
återskenet av inspektörens besök i deras ansikten,
be-länksamheten steg med fyrktalet. Om de flesta
måste det sägas, att de tänkte mer på kostnaden för
detta onödiga bygge än på skolbarnens hälsa.
— En tycker väl ändå, att kungen skulle hålla
ögat på de dära inspektörerna, sade Johan August.
— Kungen han menar nog så väl, han, men han
har så många släta rådgivare däruppe i
huvudstaden, som är hans öra närmast.
Gummorna hade flockat sig kring den
uppkastade graven, som alltid deras sed var, de liknade
en flock kråkor i sina svarta dräkter och
huvudkläden. Till denna grav skulle de sedan samlas var
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
