Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
och Lina, så det tog sömnen från me många nätter,
men nu har det ju gått bra hitintills, och barnen är
krya och snälla. Detta sista sade han för att lugna
sig själv.
— Hitintills, upprepade mor Katrina. Det har
gått bra hitintills här också i Mellangärden.
Anders Petter svarade inte strax. Han följde
med ögonen handelsman och Ida i Nygård, som i
livligt samtal gingo bortåt stugelängdan och nu
blevo stående utanför dörren.
— Farligt vad du är fundersammer av de,
Anders Petter.
Han tog hastigt bort blicken, rädd att mor
Katrina skulle dragit några misstankar av den, men det
hade hon inte, det var alltför långt ifrån henne.
— Sä me, bad hon igen, tro du, att det kan hända
nåt ledsamt för Katrina Johanna, hon är då så
ovanligt rar och förståndig det barnet, så aldrig har
något av mina barn gått opp mot henne.
— Om här händer något i Mellangärden, sade
Anders Petter, så tror jag att det bara blir bra till
sist för Katrina Johanna.
— Nog skaffar du oss pengar att bygga opp
stugan med? Ida måste böja huvudet bakåt för att
kunna småle upp mot den väldiga handelsman, som
log tillbaka i strålande gott lynne.
— Lita inte på det du Ida, jag tycker inte det
går nån nöd på dig där du är.
— Men jag kan väl inte bo inhyses i all evighet ?
Och leva skild från min kär?
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
