Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEGRAVNINGEN
— Ja, det har åtminstone inte mor Emma på sitt
samvete.
Mor Katrina hade stått i närheten under detta
samtal, nu tog hon fatt i fru Liljelund.
— Hur tycker frun att det är med Hanna
egentligen? Jag tycker på–-
— Vad är det mor Katrina tycker på?
— Jag var här över nyåret, sade mor Katrina
litet förlägen och då jämna jag ut askan i spisen,
innan jag ge te vila. Det är kanske inte rätt att
forska i framtiden, men jag hade sån oro innan
jag fick gjortat. På morgon, så såg jag tydligen
ett fotspår i askan, som vände ut åt. rummet och
ett inåt mot skorsten. Det sista det var för Fia
förstås. Men det andra?
— Det ska väl visa sig i sinom tid, vem det var
för, mor Katrina. Men så mycket praktiserad är
jag, så det kan jag sä, att inte blir de barn i år,
vad så askan än sa, svarade barnmorskan med en
blick på Hanna, som stod och serverade kaffe åt
begravningsgästerna och just nu räckte en kopp åt
länsman.
På efterhösten, när skörden var bärgad, jorden
plöjd och höstrågen utsådd på trädorna, lagade sig
Magnus till att bryta upp och fara åt Amerika. Ända
sen branden hade han levat som en nybyggare på
Nygård, logerat i vagnboden och lagat sig lite mat
själv, när matsäcken tröt, som Ida brukade komma
upp med från byn en gång i veckan. Emma på Asen
kom över och hjälpte honom att mjölka och fodra,
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
