Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTEN
visshet om att hon fortfarande skydde stugan. Han
visste ju vilka minnen, som där levde och spärrade
vägen, fast han inte hade ont av dem själver.
Upptäckten i Johan Agustas farsta hade fyllt
henne med fruktan och vrede. Säker i sin rikedom
och värdighet, trygg och belåten med sig själv och
sin ställning i Ljungheda, viss om en fin plats på
kalaset, hade hon gått dit. Uppskrämd och
förbittrad, full av obestämda farhågor gick hon därifrån.
Det anseende, som det kostat henne så mycken möda
att bygga upp, och som det var hennes livs
ärelystnad att befästa, trodde hon nu hotat. Hon hade känt
trygg sista tiden, allra helst sedan hon med
glädje och befrielse hörde de tre skovlarna mull
falla på mor Fias kista i höstas. Nu hotade inga
faror vidare, och fick hon bara ha hälsa och krafter
ännu några år, så skulle hon mura husets anseende
så fast, att folk till slut skulle fråga sig, som hon
stundom gjorde det själv, om det inte var misstag,
att det någonsin viskats ont därom.
— I alla fall har de varit oförvitliga, sedan den
nuvarande husmodem kom dit, skulle folk säga, ja,
hon var nästan säker att de gjorde det redan. Och
så kom detta med Ida! Hon var till mods som en
husmor, som med otrolig möda fått en stor lortig
byk ren, och så när den ligger i bykekaret och sista
luten ska på, kommer någon och smyger en randig
trasa med oäkta färger emellan vita. så att varenda
klut i hela byken blir fördärvad. Och den, som
gjordet, var Frånse själv, han som ställt henne vid
sin smutsiga tvätt och med trug och hot fått henne
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
