Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
att ta itu med den. Nu stod hon där och såg på sin
fördärvade byk och undrade hur hon kunnat vara
så eländigt dum. Kunde hon inte begrepet, att det
skulle ble f ö r vitt för Frånse till slut! Att ett ont
och skamlöst hjärta inte kan styra sig i längden! Ju
längre det har hållit sig stilla, ju närmare är det
ögonblick, då det smyger den oäkta trasan i
bykekaret. Men i stället för att begripa detta hade hon
stukat och gnott på alla fläckar, och varit så säker,
att snart skulle hela byken ligga bländvit i
linneskåpet. När hon rätt tänkte efter, så hade hon under
sitt äktenskap egentligen inte frågat efter
någonting, och inte levat för annat än det falska
världsliga anseendet. Ja, fördenskull hade hon skapat sig
en fläck i sin egen gård, dit hon icke vågade
sätta sin fot av fruktan för den gärning hon där
övat.
Men fast hon nog dunkelt skymtade, att hon
byggt på falsk grund, så föll det henne icke in att
riva och bygga nytt från grunden. Detta hot, som
nu reste sig mot husets anseende, skulle motas och
krossas på samma sätt som det hon förut använt.
Hon skulle brygga en lut åt Frånse och Ida, som
skulle bleka färgen ur dem! Och det var med den
luten hon sysslat under det dygn som förflutit, från
det hon gjort upptäckten och intill nu, då hon satt
vid hans sida i natten.
— Du tror, att du är så säker nu för att di
gamla är tråt, sade hon, men det skulle du inte va.
Det kan si ut som om folk glömt alltingen, därför
att di tycker, att det går lugnt och hyggligt till i
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
