Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTEN
i byggningen, visade att flickorna vaknat av
bjällerklangen. Komme nu inte Frånse in förrän frampå
morgonsidan, då var ju saken klar för pigorna och
innan trettondagen för hela socknen.
— Du blir väl inte ledsen, om du får ligga ensam
en stund, sade Frånse, och knäppte upp fotsäcken.
— Ser du inte att flickorna har tänt ljus? viskade
Hanna skarpt och tog honom hårt i armen. Om du
inte kommer med in, så för de ut i hela socknen
vilket svin du är, om di inte har gjort at förut.
— Jag ska lära di å låta bli jag.
— Det är gjort, innan du vaknar i morgon bitti.
Tror du att de piga är född för resten, som kan
skrämmas att hålla tyst med att husbonden ränner
till andra om nätterna? Om du ville styra de i natt,
och komma upp, när du har satt in hästen, så ska
jag ge di fritt båda två att gå hem te se
tretton-dagsaften och bli över natt. Och du ska få vara
när Ida så mö du vill, för det ska jag sä de, att
det är bara att folk får vetat, jag bryr me om och
inte ett dugg mera. Så att du inte inbillar de nåt.
Hon visste knappt själv varför hon var så
angelägen om detta ringa uppskov, men hon hade en
förnimmelse av att kom bara dag, så kom väl ändå
råd. Rådde hon inte på Frånse, så kanske hon kunde
rå på Ida i stället.
— Nå, bestäm de kvickt, sade hon, då hon märkte
att Frånse var villrådig. Nu lyste det därnere i
dörrspringan. Hon stod förstås i farstan och vänta,
färdig att öppna.
17. — Wägner, Åsa-Hanna. 257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
