- Project Runeberg -  Åsa-Hanna /
259

(1935) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LUTEN

döva båda två, att hela Svartmossens by skulle höra
historien förrän de. Far och mor på Åsen — inte
dugde de att hjälpa henne, för resten satt där längst
inne ett gammalt outrotligt agg till dem båda, som
alltid stack fram, när hon hade det svårt i sitt
äktenskap. Då skydde hon dem helst, tills det gick över.
för att inte frestas att försynda sig på de gamle
med hårda ord. Morbror Anders Petter, han kunde
nog säga ifrån, själva Frånse hade inte gärna något
otalt me han, men Hanna drog sig för att sätta
honom in i förhållandena på Mellangärden. Han var
en farlig man, därför att han var så ovorligt
rättfärdig. Fick han ett finger med, så ställde han
bestämt till något man inte beräknat och drog en med
längre än man ville gå. Han skulle slå i bibeln och
sä: ut i ljuset med allting själv, sen så har du inget
att frukta av andra. Men det felade bara! Förr
finge di väl slita händerna av henne, än hon släppte
från se det lilla hon lyckats få håll på.

Därför slog hon bort tanken på Anders Petter
liksom på prosten eller pastorn. Ljunghed, han var
kusin med Emma i Skrivargårn, som aldrig förlåtit
Hanna att hon lät kalla sig fru. Till slut återstod
ingen annan än den, som hon också från början
tänkt på, och det var fru Lydia Liljelund. Det var
en människa, som hade reda på lite av varje i
socknen, och som gummorna vanligen voro rädda och
spaka inför. Henne kunde man tala med, hon var
förståndig nog att sätta sig in i hur en hade det,
och begärde inte av en fattig syndig människa mer
än hon rådde med.

259

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:09:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asahanna/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free