Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
— Tänk, så Lydia kan räkna ut det, sade Hanna
och lutade sig bakåt med en suck. Vad det är skönt
att komma hemifrån ett tag.
— Men då ska vi väl inte sucka, vet ja.
— Det går allri väl den här gången, det känner
jag på mig, sade Hanna och såg ännu mera
nedslagen ut. Jag har så onda drömmar och aningar.
Barnmorskan slog bort hennes oro, medan hon
gick och dammade med förklädessnibben på bord
och byrå. — Det hade rakt ingenting att betyda,
sade hon mot bättre vetande, det har di så ofta,
och sen, när det väl är över, då bara skrattar di
åt att.
— Har det ingenting å betyda att jag drömmer
om Snabbastina? frågade Hanna och såg i golvet.
Fru Liljelund vände sig blixtsnabbt om, utan att
se på varandra rodnade de båda och visste båda,
att den andra rodnade.
Under några ögonblick talade endast dalaklockan.
— Vi behöver inte frukta Snabbastina, sade
barnmorskan slutligen med något uppriktigt i tonfallet,
utå dåligt folk kom hon på bå fars och mors sida,
men hon var en rar och beskelig tös, som allri
gjorde en människa fömär i detta livet, inte ens sin
värste ovän. Så hon kommer inte å göra Hanna nåt
ont, nu sedan hon blett befriad från sitt lidande
och är en ängel i himmelen, som jag är säker på att
hon är, fast pastorn skulle väl slå ihjäl me, om han
hörde sådan hädelse, att tala om den rättfärdiga
mor Emma i Skrivaregårn. Har Hanna börjat å
sy småkläder eller är där kvar från di andra? När
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
