Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTEN
väntas det? Ge me si: den tolfte februari vid
mer-aftondags, passar det?
— Det vet Lydia bättre än jag, varför fråga
hon då? Men tro inte Lydia, att det kan bebåda
att jag ska följa henne efter? Hanna började nästan
själv att tro på historien om drömmen, som hon
satte ihop för att få anledning att föra talet in på
Snabbastina. Jag kan inte få na ur huvut, varsken
natt ella dag. Lydia kan väl vara snäll och berätta
för me, hur det hängde ihop att hon dog. Frånse
han sär att–-
Hon bröt av, det felade henne mod att fortsätta.
Hon hade ämnat slå fram att Frånse sky Ilat
barnmorskan för Stinas död, då skulle hon förstås bli
ursinnig och sä, att han var saker själv, och se, då
hade man henne fast, för att hon inte sagt det vid
förhöret.
Märkvärdigt nog tog inte barnmorskan vid sig
alls.
— Handelsman och jag är så goa vänner, sade
hon lugnt, så han kan nog inte ha sagt att jag visste
besked i den affären mer än andra. Se sånt
hantverk bedriver inte jag, jag är för rädd om min
frihet och min goda nattsömn, när jag annars kan
få den och di inte kommer och kör opp me.
Hanna förstod att hon inte kunde komma någon
vart med att skrämma barnmorskan. Men om hennes
skuld eller oskuld var hon lika oviss som förut. Hon
hade ljugit själv så mycket och så lyckat, att hon
fullständigt förlorat känsel på sanning och lögn. Det
såg mycket ärligt ut med det där lugnet, men hon
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
