Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTEN
Men efter detta blev hon plötsligt övertygad om
handelsmans skuld, alldeles som Hanna förutsagt,
att det skulle gå.
— Kan han göra detta, så kan han ha gjort mera,
sade hon.
— Ja, si det, sade Hanna. Men därför så begriper
väl Lydia, att hon måste tala ve Ida, och låta henne
veta vem det är hon inlåtit sig med. Sä Ida, att hon
går på vägar så farliga, så det förstår hon inte. Sä
Ida, att hon måste flytta från Mellangårn på stunnen
ella går det galet för henne i ti och evighet.
Barnmorskan var inte särskilt benägen för denna
uppgift. Nu när hon hämtat sig, började hon göra
invändningar, fordrade att få veta bevis för ett så
orimligt påstående. Ida är ju känd som en redbar
människa, och handelsman–-
— Är han kanske lika välkänd?
— Ja, han begynte att bli nu. Men jag mena
inte det, utan att handelsman som är så klyftig
karl, säkert förstår, att han måste hålla sig lugn,
särdeles nu, när di sär att Snabben ska få nåd och
komma ut igen.
— Snabben! sade Hanna och blev så blek, att
barnmorskan trodde hon tagit död på henne med
sin oförsiktiga nyhet, Snabben sitter ju på tolv år,
och jag trodde, han hade nära hälften kvar!
— Det lär vara fråga om att han ska få nåd.
Stava var härinne strax inna frun kom och var
rätt så bekymrad att hennes goa dagar skulle vara
slut. Därför tyckte jag också det var så underligt
att Hanna skulle börja att tala om hans doter.
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
