Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
— Han är visst inte så go på Frånse, han, sade
Hanna. Tror han också, att det är Frånse som har
skyll i flickans död?
— Stava tror det åtminstone, sade barnmorskan.
Men inte är det säkert, att di vet någe med säkerhet.
I alla fall, om jag vore som Hanna, så skulle jag
vänta och si vad det gjorde för verkan, när nu
handelsman får höra det här om benådningen. Sen
så få vi talas vidare vid igen, eller hur? Hanna
ska se, att han är inte dummare än att han lägger
ihop det ena och det andra. Hur är det jag brukar
å sä: allting är nyttigt för någe.
— Det värste är, sade Hanna, att jag tro inte
han styr sig. Han är blen rakt som vilder.
Barnmorskan runkade på huvudet över
upplysningen, det var nästan som om hon hade någon
erfarenhet av hurudan handelsman var, när han var
vild. Hon lovade i alla fall att grunna på saken
och snart komma och titta till Hanna i
Mellangärden. Och tyst som graven skulle hon vara, jo lita
på det. Jag har kunnat tiga med mycket jag,
avslutade hon och trodde själv det var sant.
Men i slutet på januari, innan hon ännu hunnit
besluta sig för att sticka in huvudet i den
rövarkulan, som hon för sig själv kallade Mellangärden,
blev hon efterskickad.
Det var Hilma, som kom springande mitt i kylan
utan ytterkläder, bara med en liten schal på huvudet.
Handelsman var borta och hade hästen.
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
