Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTEN
Hanna ur vägen, men hade inte ett ögonblick
hoppats på att barnsbörden skulle bli slutet, därför
förmådde hon inte styra sin glädje, då hon hörde
talas om doktor och livsfara. I nästa ögonblick
skämdes hon lite och försökte att bedrövas. Hon
lever nog, det är inte farligt, hon går säkert
igönom at.
— Nå, har mor Ida fått nånstans att bo än?
frågade barnmorskan med handen på dörren in till
rummet där Hanna låg. Inte det? Ja, då blir det
nog bäst att söka se en lägenhet så fort som möjligt,
hellre i dag, än i morgon.
Jaså, tänkte Ida utan att se på barnmorskan,
är vi nu så vida komna? När inte Frånse var
hemma, kände hon sig osäker och begrep egentligen
inte hur hon vågat sig så långt som hon gjort.
— Det behöver jag nog inte säga mor Ida, varför
det är nödvändigt, fortsatte barnmorskan. Men om
det ändå ska ske, är det väl bäst att göra det
godvilligt, då har man mera glädje av det. Ja, jag
säger det för hennes egen skull, mor Ida.
— Inte ska väl fru Liljelund fästa se ved vad hon
därinne sär nu, mumlade Ida.
— Gå in nu och försök komma in te stån på
telefon, sade barnmorskan strängt, och när det är
klart, så sä me te, för jag vill själv tala ve doktorn.
Ett ögonblick tänkte hon: om en kan lita på att hon
försöker komma fram ? men lugnade sig med att så
förvildad kunde hon väl inte ha blivit, att hon
önskade Hannas död.
Ida hade lärt att tala i telefon den tiden, då flickan
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
