Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
var sjuk. När hon nu stod där med handen på veven
och den andra om luren, kom det för henne, att
Hanna ändå varit go ve barna. Och hon skyndade
att ringa upp, förlägen över sina blotta tankar. Men
hon kunde inte tvinga tillbaka en känsla av
tillfredsställelse, då stationen svarade: att det skulle dröja
en god stund, innan hon kom till stån. Där satt hon
nu och väntade och lyssnade till Hannas rop, det
gick en kvart, en halvtimme, en timme, barnmorskan
var inne och frågade men ingenting hördes av. Om
hon nu dör, så rår inte jag, tänkte hon, lade handen
på veven och tog den åter bort därifrån.
När hon äntligen kom fram, var handelsman inte
på stadshuset, inte visste man heller när han skulle
komma in. — Var det något bud? frågades. —
Nej, sade Ida.
Hon blev sittande med detta besked utan att
kunna besluta sig för vad hon skulle göra vidare.
Hon ville inte ringa till doktorn, men tordes inte
låta bli. Men om jag bidar lite, kan någon skylla
mig för det? Intet för att jag tror, att det betyder
något för det går nog som det ska i alla fall. Är
hon utsedd att dö, så gör hon det ändå. Då kom
barnmorskan inrusande: nå, har hon fått tag i
handelsman? Och i doktorn? Inte? Och här sitter
hon med händerna i kors! Akta se hon, mor Ida!
Hilma hade varit ute och spejat efter skjuts väl
hundra gånger, när handelsman slutligen kom med
doktorn i sällskap. Då var det släckt nere i stugan,
men han måtte ändå ha träffat Ida, ty det tog en
orimlig tid för honom att sätta in hästen. När han
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
