Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 4. Consummatum est
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CONSUM MATUM EST
det vara ett gott bevis på grannsämja att Hanna
velat ha henne som gudmor åt sitt barn. Hon mindes
Hannas ansikte från kyrkvallen engång för länge
sedan, då hon fick veta nyheten om Magnus och Idas
gifte, och hon tackade Gud för att allting till slut
redde upp sig. När bara nu Magnus kommer hem
och får bygga upp sin gård, sen så blir allt bra.
Själva prosten, så skröplig han var, kom ut stödd
på sin käpp och sin vice pastor för att se Hannas
lilla flicka, som blott med möda blivit räddad in i
detta livet. Han lutade sitt rynkiga ansikte ner över
barnets och snuddade så varligt med sitt darrande
finger över den sammetsmjuka kinden.
— Gud välsigne dig, min pia lilla, sade han, och
måtte ditt liv lända till Dens ära, som räddade dig
in i jordelivet, när ingen trodde att du skulle få
leva. Då barnet i detsamma slog upp ögonen, och
han kände igen denna klara bruna blick, for en
gammal hågkomst genom hans minne. Han erinrade
sig dunkelt de tankar han känt inför Hannas
giftermål, vad han sagt till Laurentius om den strid
mellan ont och gott, som nu skulle taga sin början,
och huru han förutsagt, att utgången skulle lända
till Guds förhärligande. När han såg ut över de
gångna åren, tycktes de honom bevisa att hans tro
inte kommit på skam. Consummatum est, viskade
han. Så vände han sig till pastor Ljunghed: jag vill
döpa den lilla själv.
— Men orkar farbror?
Frånse upprepade med något skyggt i rösten:
— Men ska prosten själv besvära sig?
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
