Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 5. Inom natt och år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
Ida föreföll inte det minsta brydd, tyckte Hanna,
där hon stod bakom och lyddes.
— Nä, sade hon, det får jag ärligt tillstå, att
jag har tröttnat opp på det. Jag vet ju inte om
jag är gift eller änka, så jag inte vet. Och försöken
själva får I se, om I trivens me at. Och då tytte
jag, det var likast att reda opp at.
— Men offör skrive du inte te han själv?
frågade misstroget mor Emma i Skrivaregårn.
Ida vände sig häftigt mot henne: — Mänska,
om jag visste var han vure, så behövade jag väl
inte lysa efter an, men att ha di i Amerika är inte
lika näpet som att ha di hemma i lagårn på
Skrivaregårn och kunna gå etter di och dra di ve håret äss
di skulle sinka se en kvart, sa ja sä de Emma.
— Jag tänker du kunde hatt an kvar i din lagår,
äss du burit de åt som folk, svarade mor Emma,
och rätade på se.
De förbannade käringarna släppte inte taget, di
var som ettermyror på kroppen.
— Men att Magnus, som var så beskedlig karl,
inte skriver te de ?
— Inte ett brev har jag haft på över ett halvt
år, om I tro me eller ej. Det är för det jag lyser,
kan I väl begripa.
Ernst, Magnus’ arrendator, stod i ytterkanten av
gruppen kring Ida.
— Tror du han kommer förr te rätta på det här
viset? frågade han ilsket. Du skulle skämmas, när
du vet, att hela socknen, så när som på nåra
käringar, har reda på, att han inte förlupit dig i
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
