Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 6. Brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B REVET
fick det största röstetalet. Martina gjorde i det sista
fantastiska ansträngningar att samla det inom sig
söndrade Ljungheda på någon lika gott vilken och
att kalla mera folk till kyrkan. Men inte heller hon
kunde få fram mer än ett begränsat antal ord i
minuten, och det lyckades henne icke att rädda
ställningen. Innan kvällen var Simelius väld.
— Det kunne I väl ha begrepet, att vi ville ble
av me han, sade Appelrydsborna lugnt till de
förstenade Ljunghedaborna.
Men en moderförsamling låter inte titan strid
till det yttersta lura och besegra sig av en liten
annexförsamling. Passionerna rasade vilt inom
Ljungheda. Och nu var Frånse Adamsons stund
kommen att gripa in.
Han var den förste, som kastade ut ordet: Vi
ska klaga, vilket sedan upptogs som lösen av båda
de två andra partierna.
När Simelius med sitt förskräckliga leende stod
på Ljungheda predikstol första ombytessöndag och
tackade för rösterna, då var klagoskriften redan
uppsatt av Frånse och länsman gemensamt. De två
hade funnit varandra mer och mer, sedan Frånse
hjälpt länsman ur alla de ekonomiska svårigheter,
vari han råkat genom sitt villabygge.
— Det ska kull! skrek Kokemartina upprörd och
hänförd i stugorna, det ska kull, för det har
handelsman svurit på. Hela sommaren slog hon knappt ett
slag i vävstolen men blev dock född och klädd som
himmelens fåglar av käringpartiet, i vars tjänst hon
stod. Hon hade nog vägt mycket mellan Ljunghed
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
