Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 6. Brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
hem och måste ta emot kyrkoherden Petri. Hon
fann en man, som såg framåt, och han en kvinna,
som såg tillbaka. Hur underligt att inte känna det
minsta för henne mer än medlidande, tänkte
kyrkoherden.
Han tog en överblick av ställningen, läste en viss
cbeslutsamhet i vice pastorns uppträdande och
ägnade eftermiddagen åt fröken Lena för att höja
henne i Ljungheds ögon. Ensam med pastorn senare
på kvällen uppe i det lilla rum, där han själv
svärmat och diktat om henne, hade han sedan ett
samtal av en cigarrs längd med pastorn, där denne till
sin häpnad fick klart för sig, att hans lycka säkert
vore gjord, om han konserverade gamle Mossbäcks
dotter. Biskopen skulle ta det synnerligen väl upp,
och förslag till Petri eget pastorat, som eventuellt
bleve ledigt, skulle icke vara oupphinneligt för en
förlovad pastor Ljunghed. Inte så som att det sades
i direkta ord men man förstår väl en halvkväden
visa. Och när den forne lille adjunkten reste pà
måndagsmorgonen, hade han den behagliga känslan
av att ha städat väl efter sig i sitt liv. Nu skulle han
gifta sig med biskopens dotter. Förlovningen
tillkännagavs, innan valet ägde rum, och därmed var
saken klar. Ljungheda ville gärna ha biskopen till
svärfar och fick så även.
Men fröken Lena vände inte mera tillbaka till
Stockholm. Strax därpå gav hon Ljunghed sitt ja,
seclan denne begravt drömmen om en liten
sjuttonårig kusin i schalett, trätofflor och
folkskolebildning. Prostinnan, som efter Elias’ död haft en tid av
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
