Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 7. Egypten och Kanaan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGYPTEN OCH KANAAN
för honom att detta våldsamma motstånd mot en
orättfärdighet, som höll på att fullbordas, och detta
fullständiga uppgående i en annans sak, dock
betydde en stor förändring hos henne, ja ett
genombrott av släktens lynne. Hon var icke mera så klok
som förut under sitt giftermål, ty då skulle hon ha
lämnat Magnus åt sitt öde och icke blottställt Frånse
så utan försköning som hon gjorde nu.
— Finns det inte något sätt att tvinga dem att
lämna från sig adressen? frågade hon till slut, det
var därför jag kom hit. Och då han icke svarade
genast, tillade hon: Ska jag då behöva stjäla den?
Det kan ju ta flera dar, och här har vi brått,
morbror. Tiden går ut snart.
— Ville du möta en orätt med en annan?
frågade han.
— Jag är van att göra orätt, sade hon, det gör
mig ingenting. Men Magnus ska inte bli av med
gården, det har jag nu satt mig för. Men jag hade
först tänkt att höra, om det kunde gå med lagen.
— Ja, jag är nu inte så lagklok, sade Anders
Petter. Men tro du inte di neka för brevet alla tre,
om en kom och fråga? Du har sett Liljelund lämna
fram ett brev, hur kan du svara för att det var ifra
Magnus? Jaja, bli inte så häftig nu igen; efter vad
du sagt, så tro nog jag å, att det var från han. Men
di vet nog gott, att det kan ingen ha sett och ingen
bevisa.
— Men en blir rädd, när en har gjort ont, det
vet jag, och känner sig aldrig riktigt trygg. Jag
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
