Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 7. Egypten och Kanaan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
go på, fast det stämmer förstås inte på Frånse.
Men jag tror inte Han vet riktigt hur en
människa kan ha det.
— Nä, sä ingenting, hejdade hon Anders Petter,
I kunde ha hjälpt me förr, nu kan det va så.
— Du har inte fräjat me förr, sade han.
— Nä, tänk att jag inte har det, gäckades hon.
Att jag rakt glömde av det, när han stod med
kniven över me. Att jag inte sa då, att stick me
inte innan jag fräjat morbror Anders Petter hur
u g ska förhålla me. Ella att jag inte rände hit di
tu fjärdingsvägen, när prosten kom åkandes upp
på gården, för att locka mordet å farfar då h a n
var borta!
— Det är farligt vad du är sint, Hanna, sade
Anders Petter saktmodigt. Jag har inte sagt ett
dömande ord. Varför kom du hit, det var väl inte
för att träta ?
— J°» jag tro visst att det var det, sade hon.
Jag måste träta på någon för att jag har et så,
att jag inte orkar leva. För någe fel måste I andra
ha, jag var inte värre än I te å begynna med, och
nu är jag så grym, så jag tål me inte självan. Vem
har utvalt mig te frestelser, som jag inte orkar
draga? Vem har gjort livet så vanskligt och svart
och farligt, så att en inte kan framhärda på raka
vägen utan måste sticka sig undan i buskar och
rösen? Jag kan grunna, så jag blir tokig, på hur
jag kunne göra det jag gjore för tie år sen. En
kunne tro at det var bara för att bli
handelsmansfru och slippa fora och häva gossel. Men ändå står
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
