Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 7. Egypten och Kanaan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGYPTEN OCH KANAAN
det för me, att jag tytte det var rätt gjort den
gången, fast jag inte kan veta nu hur dét kunde
vara möjligt. Det enda jag vet säkert, det är det,
att sen jag börjat handla svikligt, så ynglade det
första sveket å se, och di nya hann inte ble gamla,
innan de fe avkomma, di me. Och nu är det inte
annat kvar å me än usselhet och skit och
eländighet. Och så tro I att för en sån är det bara som
att värda om en hand, så går en te länsman och
vågar på livet och egendomen och det lilla en
skrapat hop och skulle lämna efter se åt barna?
— Men har du då inte själv nånstins haft den
tanken ?
— Ja, sade hon, när en sitter där i sitt hem,
mätt och varm och med källaren under se och
klä-kammaren över se och pengar inom räckhåll och
barnen sovande i sina sängar, då kan det hända en
nångång att sitta och tänka så där, att egentligen
är ju det varsliga ingenting och livet går fort över,
och en ska ha klart mellan Gud och sig först och
främst. En kan tänka att en dag, när det bär sig, så
tar jag och går ifrån alltihop, för det är då inte mö
me at. För en vet, att det blir varken i morgon eller
om sönda eller i nästa vecka eller nästa år engång.
Men när en tänker allvarsamt på at,
morbror, när det gäller att kanske gå frå at i
morgon dag, då känns det på ett annat sätt, så det gör.
Anders Petter visste att hon hade rätt.
— Men du kanske ändå gör at, sade han och
skämdes samtidigt en smula, därför att han trängde
henne i denna sak, som egentligen var omänsklig.
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
