Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 8. Lågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅGAN
soffan på kvällen, men Hanna satt upprätt, tryckt
intill väggen på den lilla remsa av bädden mannen
lämnat kvar åt henne. Hon behövde vara vaken för
att tänka ut hur hon skulle lägga sina ord hos
länsmannen följande dag. Hon visste vad hon måste göra,
men det var ju skäl i att försöka komma ifrån det så
billigt som möjligt. Hugg och slag och utskällning
av Frånse, det kunde inte undvikas, om hon korsade
hans planer, men det ansåg hon för billigt, mot att
alldeles störta Frånse och därmed sig och barnen i
fördärvet. Kanske var det inte nödtvång att denna
historia skulle dra allt det gamla med sig? Kanske
fanns det ändå en medelväg mellan att tiga och att
rasera alltihopa? Hon måste tro det nu för att inte
svikta i sin föresats. Morbror Anders Petter fick
sitta där han satt med sin rättfärdighet, men hon
orkade inte handla som en självspilling. Hon tänkte
på sin lille son. Den dag han begrep vad hon hade
gjort, skulle han flyga på henne. Innan hon
slutligen somnade, tänkte hon på Magnus’ nye går med
den ljusblå verandan. Hon undrade, om Ida skulle
sitta på den dära verandan och prima. En kunde
nästan tro at, för såna som hon, de fe göra hur
di ville, di kom ändå ovanpå till sist.
På sin egen framtid tänkte hon inte. Den somnade
hon ifrån vid siden av sin man.
Hilma och barnen betraktade Hanna med
häpnad, när de sågo henne komma ner finklädd med
sorgaschaletten mitt på blanka eftermiddagen. De
små tittade allvarsamt upp i hennes ansikte, Adam
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
