Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 8. Lågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅGAN
bred gata. I denna port stod nu solen, och den
gamla svarta furuskogen, mot vilken strålarna bröto
sig, skimrade som en stadsmur av ametist.
Himlavalvet lyste i apokalyptiska färger, och här var en
av de tolv portarna till den högtbelägna staden
Jerusalem. Jorden låg där så fattig och blek, men
himlen var idel prakt och under. Synen varade blott
ett kort ögonblick, portarna slogo igen, ett moln
sköts för som en regel, och endast ett svagt återsken
trängde ut genom Guds rikes nyckelhål.
Men när himmelrikets portar voro stängda, då
märkte Hanna, att en låga brann och lyste nere på
jorden helt nära, ja närmare än nära, i hennes eget
hjärta.
Stunden hos länsman hade inte varit så värst
högtidlig. Hon mindes, att hon varit förargad på
honom för att han gjort narr av henne och inte
velat ta på allvar det som var en allvarlig sak. Det
var för att tvinga honom att lyssna, när det inte
gick på annat sätt, som hon brutit de tio årens
insegel. Men medan hon talade, och när hon kom
till sin egen skuld, hade hon känt en sådan lättnad
och lycka att hon önskat hon kunnat minnas
varenda vardagslögn under alla åren och rätta den.
Det måtte väl ha varit vid det ögonblicket på
länsmanskontoret, som det markelia skedde med hennes
hjärta, utan hennes förskyllan eller värdighet, att
där nu brann en låga, som genomträngde kropp och
själ med en välsignad värme.
Hon befann sig annars i en ömklig belägenhet
mellan två vilddjur: Frånse och Rättvisan. Hon
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
