Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 8. Lågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
Om jag ser rätt, så har hon redan ångrat se, hon
är så blek. Och jag tycker ändå, att vi gjorde
klokast i att betänka oss väl, innan vi rörde opp i
allt lessamt. Jag förstog nog att fru Adamson var
lite omrörder, och det kan ju ingen undra på. Det
är inte så lustigt, när mannen gör snesprång, så jag
säger inte omet, jag säger inte omet. Men sånt
händer jämt varenda dag, varenda dag, fru
Adamson, fast di menar inte så illa me at, och sen blir
det bra igen, om man tar det förståndigt. Och
därför så ville jag råda fru Adamson alldeles utanför
tjänsten, hon ser ju att jag har tagit hatt på och inte
uniformsmössa, att låta bå det ena och det andra
va som det är. Och när det kommer så långt, så
ska jag tala ve Ida i Nygård så nätt med att vänta
en liten tid att ta ut stämning, och skulle Magnus
Petterson inte komma ändå, så får det väl bli hans
sak, men vi ska se han kommer, ja, det känner jag
på me. Och när han så är väl hemma med pengar
på fickan och bygger upp gården och tar med sig
hustru och barn långt härifrån byn: så blir det bra
igen på alla håll och kanter. Och då kan frun
minsann lacka länsman, att han tog så vackert på den
här saken. Men det här få vi ha i djupaste
hemlighet oss två emellan, för annars kan jag få
obehag för min välvilja att måna ut och ställa tillrätta,
att inte tala om hur frun skulle få det om något
kom ut.
Hanna stirrade på honom med ett uttryck av
fasa, som om han varit Frestaren själv, klädd i
länsmans gestalt. Hur kunde han annars välja just
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
