Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 9. Lukefärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUKEFÄRDIGT
— Kom in, bad hon, och välkommen hem, skulle
jag väl sä.
Nu var stunden inne, som hon drömt om i ett
helt år, då hon skulle få stilla sin längtan med att
se honom, sin vrede med att väcka upp hans. Och i
stället tänkte hon bara: O, att han skulle komma
först te me. En sån välkomst för den, som vänder
tebakas te de sina.
— Sitt lite, sade hon, får jag bju de något, du
är väl hungriger, har gått änna frå station?
— Tack, sade han, men inget besvär för me. En
skopa vatten ska du få ge me, men annars ska jag
inte ha nåt. Du kan väl tänka att jag har brått te
komma hem te mitt, bara du kan sä me var på lag
jag ska sökat. Jag har ju sinkat me lite däröver i
Amerika, så di har nog inte väntat me kvällsvarn,
men nog har Ida en klyfta brö och en fläskbit att
traktera med. Han skrattade lite, men tystnade,
då han märkte, att hon inte tog upp
munterheten.
— Du, Hanna du, sade han, jag tro jag börjar
att begripa nu varför stuan och du är så tysta å
er. Du har la kommet i gräl me Ida te sluts ändå,
och så har hon fått ge se å. Men det måtte ha skett
för inte så längesen, för sist då jag hörde från na,
nämnde ho ingenting om att flytta.
Hanna hade gått bort till vattenkrukan vid dörren
och hällde vatten i skopan. Det var så skumt, att hon
nätt och jämnt förmådde vägleda sig i rummet, men
hon vågade inte tända ljus.
— Ida och bama har flyttat till Skomakarlyckan,
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
