Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 9. Lukefärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUKEFÄRDIGT
har flottat desse grove stockarna utefter en flod di
kallar Mississippi, som är lia bre som västersjön
är lång, ska jag sä de.
— Har du tjänt bra? frågade Hanna. Hon
orkade inte följa med det där om Mississippi. Om
di nu går om varandra i mörkret, och Ida låss om
ingenting, när han kommer, och han fortsätter
äktenskapet... Nä, det kunde hon inte låta ske.
— Tjänt bra, ja, sade han med en rörelse mot
plånboken, det har jag. Nog tjänar en penga
däröver, och när jag sen har lärt att försvara det som
är mitt, då har en det inte så illavuret. Du skulle
se grödan däröver, Hanna, på farmerna. En kan
skratta, när en tänker på vad som växer på våra
eländiga backar härhemma. Hade jag inte haft
gården, som di gamle ga me te å bruka, så oskyld
jag var, så sannerligen hade jag inte skaffat me ett
stycke jord däröver i Minnesota. Men jag hade
ögona med me bå här och där ska du tro, och nu
ska det bli hus och farming, så hela Ljungheda ska
gapa käkarna ur led. Du, Hanna, som har gott
förstånd på jordbruk, du skulle ha vatt med.
— Ha vatt med? frågade hon väckt ur sina
funderingar.
— Ha vatt med, upprepade han otåligt.
— Ida borde ha vatt med, sade Hanna kort.
— Du sär at så konstigt, och han vädrade som
efter brandos i luften. Men han ville ogärna ta emot
just av Hanna, matmorn i den rika gården, vad hon
behagade meddela honom om husliga ledsamheter
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
