Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 9. Lukefärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
såg dunkelt Frånse med ett barn på armen och de
andra små klängande kring benen.
— Nu tror jag nog du töre tända lampan, Ida,
sade Frånse.
— Äss du inte sätter ner pojken och lagar de ut
ur huset på eviga momangen, så skjuter jag en gång
te, och det bättre! ropade Magnus, dess mera vred,
som han visste, att han inte kunde göra allvar av
hotelsen.
— Magnus, vad du gör, viskade Hanna, så lät
han inte slippa ut och komma åt att gå hem te vårt.
— Att du inte kan ti stilla och läta bli att lägga
de i det här, snäste Magnus halvhögt.
Hanna ryste till vid tanken på Frånses känslor,
om han nu fick veta att Hanna var den som fört
hit Magnus.
— A, har du sällskap, Magnus, sade Frånse. Det
var därför du töre be me komma ut och göra upp.
— Tig, viskade Hanna, sä inte att det är jag.
— Töre! fnös Magnus. Du ska tala om töras,
som kryper bakom småbarn. Du släpper pojken,
hör du var jag sär! Och han tog ett par steg
närmare fönstret.
För första gången talade Ida: — Fly me pojken,
sade hon. Så hade hon gjort sitt val. De sågo
moderns händer sträckas in i ljuscirkeln mot
barnet.
— Tan då, sade Frånse.
— Jag frys, grät pojken. Ida försökte att tysta
och lugna honom.
— Ida, ropade Magnus. Det var första gången
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
