Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 9. Lukefärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
fram, men dröjde litet innan han lyfte av luren ur
klykan.
— Hallå, sade han, vad för något? Hans ton
slog om till sin vanliga bakom-disk-gemytlighet.
Go-kväll, gokväll eller kanske en får sä gomorron. Nej,
vi har inget hört, det är väl Johan Agustas pojka,
scm är ute och skjuter morkullor. Frun ska inte
vara orolig, utan gå hon och lägg sig och sov sött
till det blir morron. — Hanna? Jo hon ligger.
I detsamma bankade någon på den låsta
boddörren. Alla sprutto till och sågo på varandra.
Hanna reste sig upp. Hon hade genast förstått.
Den nya dagen hade gått in, och nu kom det.
— Jag ska gå och öppna, sade hon, och si åt,
om jag inte kan skaffa oss nattro. Hon tog
försiktigt båda vapnen i sin brukbara vänstra hand
och gick bort till dörren, som ledde åt boden. —
öppna, Hilma, bad hon kort, låset därute också.
När det var gjort, steg hon ut på bron. Länsman
stod där med en lykta. Han tog ett steg tillbaka,
när han fick syn på Hanna.
— Jag kunde ha vågat mitt huvud på att han
mördat frun, sade han.
— Mördat! sade hon och försökte le.
— Var det inte härifrån, som skottet kom då?
— Jo, men det var någon, som sköt en morkulla
— av våda.
— Får jag se er högra hand, sade han
misstänksamt. Ni som skulle tala sån sanning, fru Adamson!
— Jo, det ska nog bli, sade hon, i morgon. Hon
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
