Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 9. Lukefärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUKEFÄRDIGT
gäspade, ögonlocken ville falla ihop, hon var
ingenting annat än ett smärtsamt begär efter sömn.
— Ni behandlar en då som om n i vore konungens
befallningshavande och inte jag, röt han. Nu talar
ni när j a g vill och inte när det passar er själv och
håller mig inte för narr längre. Här har jag stigit
upp och klätt mig, för jag trodde, att han skjutit er,
och det kunde en karl som han ha gjort för mindre
än så. Och så kommer ni själv och öppnar, och när
jag ber er säga som det är, så svarar ni att ni skjutit
morkullor av våda, och att jag ska få veta mer när
ni får tid. Nå?
— Goafton, kära bror, hälsade Frånse bakom sin
hustru. Ursäkta att jag frågar: vad är det hon har
gjort, efter en sån som jag skulle ha skjutit henne
för mindre ?
— Har hon inte sagt det? Länsman begrep
ingenting, det blev allt besynnerligare. Varför
skjuter ni då, mitt i natten?
Hanna kände sin mans väldiga kropp bakom sig,
hans skugga föll över henne. Han var på spåren
nu, han kom allt närmare. I nästa ögonblick skulle
han få veta vad som hänt. Hon sträckte ut handen
med vapnen: tag dem kommissarien och kom in, så
ska vi göra upp saken i länsmans påhöre. Så är det
gjort med en gång. Och vittnen finns i huset, tu
stycken.
Frånse hade bytt om ton.
— Du pratar i sömnen, sade han godmodigt, du
har ju haft å sköta varjehanda i dag. Inte ska vi
sinka kronolänsman längre, hans fru är så orolig,
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
