Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 10. Sköna Hamnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNA HAMNAR
för me, det lovar jag de. Det har jag nyss lovt
Hanna me och inte må du tro hon vill skiljas. Jesses,
har inte människan gått å lagt se än? Kom de
ihåg, ja väcker opp de liaväl bitti för å gå te
Snabben.
— Jag går inte till Snabben, sade Hanna bakom
hans rygg och båda männen hörde på tonen att hon
inte heller kom att göra det. Jag går allri dina
ärenden mer.
— Va tänker fruen då göra, om jag tör fråga?
— Det har jag inte tänkt på, sade hon, jag
trodde jag skulle i häkte och det kan väl ble än.
Men ja går allri dina skumma ärenden mer, va ja
ella ska göra.
— Om du inte vet va du ska göra, så sa jag sä
at, sade Frånse och märkte inte att Magnus lämnat
sm plats i fönstret, duskafåtigaocharbeta.
Och de ska dröja, innan jag släpper de utom
dörrana. Han tog henne i armen för att dra henne in
i kammaren.
I detta ögonblick kom Magnus rykande in genom
dörren.
— Du röre na inte, skrek han, utom sig, du
släpar na inte in i din säng! Han försökte rycka
Hanna till sig, men Frånse dolde henne med sin
stora lekamen och sparkade åt Magnus:
— Ut me de! Lägg de inte i det du inte har å
megöra!
Men Magnus hade fått tag i spaden, som stod
i grisaspannen vid dörren och lade blixtsnabbt till
Frånse så att grisaröran yrde om dem. Det låg
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
