Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ostindiska kompaniet. — Sjöfart och Handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av den fjärde oktrojen cession, sedan
de på 6 år ej mäktat utsända något
fartyg.
De återvändande ostindiefararne
måste på grund av hamnens
ringa-djuplek stanna vid Älvsborg. ”De
segla så länge in utan att kasta
ankar, tills de sitta fast på grund.
Sedan utlastas godset, tills skeppen
lätta och kunna gå vidare; sålunda
håller man på, tills de kunna uppnå
sin vanliga ankarplats.”
Hamnens djup belöpte sig i staden
enligt Meerman endast till 6 fot,
varför de något större båtarne lade till
vid Masthugget, där djupet var
omkring 20 fot. Djupet minskades
årligen — ”två tum på 10 år” — ehuru
man försökte hjälpa sig med
mudder-värk.
De segelfärdiga skeppen höllo sig,
enligt Wilse, i Masthugget, därifrån
de kunde, om vinden var god, avsegla
även nattetid. I staden kunde detta
däremot ej gå för sig, enär portarne
voro stängda om natten.
År 1797 såg Meerman omkring 50
båtar i hamnen, och Göteborg ansågs
äga omkring 300. I dessa krigstider
samlades båtarne ofta i stora
flottiljer utanför Göteborg och kon vo jer
a-des — vilket ej alltid hjälpte. År
1812 förvånades den resande över det
stora antalet segel i Göteborgs hamn,
nämligen omkring 300, och dock hade
en flotta på ungefär detta antal
nå-.gra dagar förut lämnat hamnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
