Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Värdshus och gatuliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över allt vid badorter, tillägger den
resande.
Följande lilla stämningsbild
lämnar Arndt:
”itedan omkr. kl. 5 på morgonen
hade han artilleri-musikanterna
utanför sin dörr, vilka för honom spelade
■en lyckönskan till hans hitkomst.
Knappt bade musiken lämnat
honom, förrän han fick besök av judar
och judinnor, som ville växla, sälja
och köpa kontraband. Tre eller fyra
hårfrisörer sökte förgäves komma åt
hans redan klippta huvud. Vidare
stördes morgonstunden av
brandvakten, som framskrålade sin sång just
utanför hans hus samt av
underofficerare, som exercerade rekryterna
i den arla morgonstunden på det
vackra torget.”
De ovannämda brandvakterna
utgjorde en särskild avdelning av
stads–soldaterna; deras första användning
anges av namnet, sedan sörjde de för
nattbevakningen; kåren avskaffades
år 1848. På följande åskådliga sätt
skildras de av Latocnaye:
”Brandvakterna stanna varje halvtimma (?)
vid varje korsväg och uppstämma den
mest melankoliska av alla sånger.
(”Från eld och brand — — klockan
är — slagen!”)
De voro försedda med en yxa, en
skramla samt en sinnrik hake.
Sistnämnda är en slags sax på en 7 å 8 fot
lång käpp. Den kunde de utan att
själva utsätta sig för någon fara
anbringa på en persons hals eller ben,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
