Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kyrkor och gudstjänst. Kyrkstöten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par eller bucklor av mässing. Själva
roc-ken var mörkt kaffebrun, krage
och armuppslag voro bjärtröda,
likasom den två händer breda fållen, som
framtill gick ner längs med rocken.
Där stod denne man emellan altaret
och sakristian, från vilken han
framkommit, stel och styv som en officer
med sin sponton vid en mönstring.
Hans högra hand var väpnad med en
stav, vilken för att ge en så mycket
starkare knall var i nedra ändan
beslagen med en tjock skoning av järn
och bly. Denna stav, som var vida
längre än mannen själv, var upptill
prydd med en stor mässingsknapp.
Ännu tvänne gånger stötte han utan
uppehåll mot golvet så hårt, att
den ekande träkyrkan tycktes vara
i fara att ramla. Jag hade då ännu
aldrig sett något sådant, jag trodde
knappt mina egna ögon och visste
inte på vad sätt jag skulle förklara
händelsen. Ej häller satt någon
människa så nära mig, att jag kunde
fråga därom. En lång stund stod den
förunderliga varelsen alldeles stilla.
Äntligen framsteg han gravitetiskt till
mitten av kyrkan och stötte ännu en
gång med sin stav. Efter en stund
slog han med flata handen tre hårda
slag mot skranket av en stol på
kvinnosidan. Men för vad ändamål
allt detta 1 — Denne man framträder
alltid, så snart huvudsatsen av
predikan blivit föreställd, och vandrar
runt i kyrkan intill dess predikan
blir slutad — för att uppväcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
