Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beroende af den öfriga organismen, huru en osynlig
samverkan, ett ständigt gifvande och emottagande eger rum mellan
denna organ och de öfriga — från hjernan, »tankens stolta
palats», till den minsta nerv och fiber af de yttre lemmarne.
Med andra ord och för att lemna bildspråket, jag behöfver
ej påminna om, att de manliga och qvinliga
samhällselementerna stå i en ständig vexelverkan, i ömsesidigt
oåterkalleligt beroende af hvarandra. Du skall säkert ej
missförstå min mening derför, att jag här helt naturligt kommit
att företrädesvis se saken ur en synpunkt, den, som närmast
sammanhänger med din egen fråga, om hvilka anspråk den
nya tiden ställer på den svenska qvinnan. Du anar redan
det sista svaret på detta spörjsmål:
att hon må växa till i vilje-renhet, i godhet, i klarhet, i
kraft, i tro, efter samma mått, som det svenska folkets uppgift
vuxit.
Denna uppgift har du sjelf i ditt bref gifvit det bästa
uttryck i de trenne orden: frihetens rätta bruk. Dess
missbruk — se der hvad reformens motståndare fruktat. Vi, du
och jag, hafva här endast att betrakta en af de många starka
och rena motståndskrafter, hvilka måste sättas i rörelse, för
att omintetgöra denna fara. Det är den osynligaste,
ödmjukaste och derför hittills förbisedda; låtom oss dock ej
förakta den. Du skulle le, och det med skäl, om jag
påstod, att den svenska qvinnan ensam hade kraft nog att
bära sitt folk framåt; men du skall medgifva att ett
underskattande af hennes uppgift eller en missriktning af hennes
mission vore nog att störta det. Jag vågar säga det: om
den svenska qvinnan står likgiltig inför nationens lifsfråga,
eller om hon låter hänföra sig af partiernas lidelser och
blir ett verktyg för dem, om hon icke fattar eller emottager
det djupa, heliga ansvar, som den kommande tiden ålägger
henne, med ett ord, om hon icke blir något mera än
hon är — en ännu ädlare, kraftigare och varmare i
nationens lif ingripande makt till det goda — då är det ute
med det svenska folket; de ädle, som i dessa dagar sörja
öfver »den unga Svea» och bäfva för hennes framtid, skola
upplefva den bittraste sorgen — den att hafva haft rätt; de
åter, hvilka frivilligt nedlagt sitt offer på fosterlandets altare,
och alla dessa andra nationens högsinnade och tillitsfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
