- Project Runeberg -  Berättelser /
4

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

"Såå, hvad säger du?" Han reste sig häftigt. "Hvem
skulle det vara?"

"Det kommer blott an på honom, huruvida saken
får en lycklig och god utgång."

"Men hvem är det, hvem är det, som hon skulle
gynna" frågade han ifrigt.

"Käre bror kan ju sjelf tänka efter", svarade jag,
smuttande på punschglaset.

"Nej, jag ber dig, säg ut, hvad du menar!" Hans
röst gaf tillkänna, att han var häftigt upprörd. Jag
blef både häpen och förvånad.

"Har du då icke lagt märke till, att hon gerna ser
dig vid sin sida?"

Han ansigte utvisade först glädje, men i nästa minut
blef han ytterligt blek.

"Du misstager dig, erkänn det!" Hans stämma
darrade.

"Omöjligen käre bror! För öfrigt hafva fler än jag
funnit det. Jag trodde, att du också borde hafva sett
det, så mycket mer, som man tydligen märkt, hvar du
ligger för ankar f"

"Synes, säger du? Ja, ja, det kan nog hända! Men
olyckligt skulle det vara, om Elina ..." Han satte sig och
stirrade på golfvet, fortfarande lika blek.

"Olyckligt! Prat, min bäste vän! Hvad kan det
ligga för olyckligt i att få en vacker och älskvärd flicka ?
Och att intet hinder möter från föräldrarnes sida,
derom kan du vara säker. En hvar kan se, att de intet
hellre önska, än att få dig till måg!"

"Säger du det? Åh, det vore beklagligt!" Han hade
stigit upp och gick med häftiga steg fram och åter
öfver golfvet. Jag satt så förvånad öfver allt detta,
att jag ej kunde yttra ett ord. Slutligen vände han
sig till mig och fattade min hand.

"Min vän, lofva att aldrig tala om detta, som i
qväll förefallit här! Lofva också, att aldrig till någon
yttra ett ord om hvad du sagt om Elina och mig!
Lofva detta, jag ber dig derom!"

"Ja, jag lofvar men hvarför ..."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free