Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
nom, men han svarade ej. Förskräckt sprang jag fram
och tog honom i axeln: han var död. Den uppslagna
boken påminde mig om, hvad jag i min tanklöshet
förgätit: det var hans förespådda dödsdag. Jag såg på
klockan. Hon var nyss tre. Jag antecknade, under
spådomen, dag och timme, då den gått i fullbordan;
han hade förut skrifvit under Svens.
Efter detta nya slag kunde jag på omkring ett halft
år ingenting företaga; jag var försjunken i en slö
likgiltighet för allt ting. Den enda bok, jag studerade,
var Svens anteckningsbok, der min dödsdag stod
upp-skrifven.
Men efter nämda halfår öfvervann jag dock min
hoglöshet och började arbeta med förnyad kraft, samt
afslutade efter ett år mina studier och kom hit till
Stockholm. Jag glömde nästan bort spådomen, tills jag
genom en egendomlig omständighet vardt påmind derom.
Det var en tid efter, sedan jag första gången
besökt assessor P’s hus. Jag började blifva något varm
för fröken Elina. En dag tappade hon en liten
törnros, som hon bar i skärpet. Jag passade på och tog
oförmärkt upp henne. Om qvällen, då jag kom hem,
tog jag fram den lilla blomman och, sedan jag kyst
henne, tog jag på min bokhylla^ utan att så noga se
efter, en bok för att deruti förvara min skatt. Hvilken
bok fick jag tag uti, tror du? Jo, just denna, och då
jag lade henne på bordet, föll hon upp vid det bladet,
der min dödsdag står antecknad!
I denna stund kände jag något onämbart. Det
var, som om jag hört mina bröder hviska: ’’Äfven på
dig skall spådomen uppfyllas." En lång tid sökte jag
kämpa emot denna föreställning. Den vek bort för en
stund för att i nästa ögonblick med fördubblad kraft
gripa mig.
Under tiden hade jag ock att strida mot något
annat, Du vet hvad. Förnuft och samvete sade mig dock,
att det var orätt att söka väcka kärlek, då man så att
säga står på grafvens rand. Jag förde en strid, som
kostade mig oerhördt, och dock upptäckte jag stundom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
