Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
att jag låtit min känsla segra. Jag lugnade mig dock
med, att ingen annan än jag märkte det, tills Du en
gång visade, att jag endast illa kunde dölja, hvad jag
ej ville uppenbara. Från den stunden stälde jag mig
på annat sätt. Gifve Grud, att det ej var för sent!
Afbryt mig ej! Mer och mer fattade jag tro och
tillit till spådomen, och nu är jag orubbligen öfvertygad
om dess sanning. Jag inser, att Du och mången annan
skall kalla det en fix idé, en galenskap; men jag
känner och vet, att den skall gå i uppfyllelse på mig
så väl som på mina bröder. Försök nu ej, det är
fullkomligt fruktlöst, att intala mig, att den ej är sann!
Du och hela verlden skulle ej kunna rubba min
öfvertygelse! För ingen må Du omtala min bekännelse, hör
Du det, för ingen!
Elina, om det är som Du tror, skall nu lugna sig
förr, än om hon varit min fästmö. Ej ens för henne
eller föräldrarne får du nämjia det minsta, om hvad
jag sagt. Och nu till vårt arbete! Jag har mycket
att ordna och se här, tiden är ej lång!"
Han lade framför mig den ofta nämda boken.
Jag läste deruti;
"Axel Yärnholm skall dö d. 25 sept. 186 . mellan
kl.12 och 1 middagen." Vi hade nu den 24 sept!
Jag sökte göra invändningar, jag sökte visa honom
det orimliga i hans föreställning; jag började gång på
gång, men fåfängt! Jag måste slutligen afstå derifrån
och gripa uti med arbetet, som var ansträngande nog.
Yi slutade det ej förr än bortåt tre på morgonen.
Han bad mig stanna qvar tills det blef dager, men
jag kunde ej gå in derpå. Jag måste ut, men lofvade
att komma åter tidigt följande morgon.
Y.
Jag kunde ej begifva mig hem, utan vandrade fram
och åter på gatan, grubblande på någon utväg till
räddning, ty att det var fara för hans lif, det fruktade jag, ehuru
jag naturligtvis ej satte tro till spådomen. Men när en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
