- Project Runeberg -  Berättelser /
15

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

"och, fastän min praktik varit ganska stor, har jag
dock aldrig råkat på något dylikt.5

Han fortfor under tystnad en lång stund med sin
vandring.

Under denna natt sof jag ej, och klockan mellan
åtta och nio var jag åter hos min stackars vän. Ej
heller han, tycktes det, hade hvilat. Han arbetade vid
skrifbordet, då jag kom; en packe af bref och papper
visade, att han varit flitig.

"Sitt ett ögonblick," sade han, "jag har strax
slutat, och sedan skola vi tala."

Om några minuter satt han bredvid mig i soffan.
Då jag åter ville börja på med mina förmaningar, möttes
jag strax af en missnöjd blick, som bragte mig till
tystnad beträffande denna sak.

"Derom icke mera, käre bror," sade han och tala,de
en stund om några anordningar han vidtagit, med
anledning af hvad han väntade. Jag hade aldrig förut
tänkt, att en menniska, som om några timmar motser
döden, skulle kunna tala och handla så lugnt.

"Det var sant," sade han, "jag skall här uppläsa
en afskrift; vill Du se, om den är lika med originalet?"

"Låt mig först få ett glas portvin," bad jag. "Jag
har i natt ej sofvit och behöfver något stärkande.
Äfven du kan behöfva ett glas."

Han hemtade ur ett närbeläget rum en karaff och
tvenne glas samt fylde dem. Då jag skulle fatta mitt,
slog jag detsamma mot karaffen så häftigt, att det sprang
sönder. Han gick ut och hemtade ett annat. Då han
återkom, tog jag och ifylde det sjelf åt mig.

"För vår vänskap, för alla stunder, både glada och
sorgliga, som vi varit tillsammans, tömma vi i botten
denna skål," talade jag.

Vi klingade och tömde glasen.

Derefter satte vi oss neder, och han började läsa.
Om en kort stund vardt hans röst mattare, orden otyd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free