- Project Runeberg -  Berättelser /
19

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

"Nå än Jansson då, fuskar inte han, liksom jag, i
den ädla jagtkonsten ?" Jansson var gårdens fiskare, med
hvilken jag redan blifvit bekant.

"Jansson," och Axels ansigte tog med ens ett
allvarligt uttryck," nej han lossar aldrig mer något skott,
fastän han en gång varit en skytt, hvars make man
får leta efter."

"Så! Men hvarför vill han ej numera bruka bössan?"

"Jo, den saken har sin egen historia, som jag gerna
kan berätta, om du vill höra den. Kanske ej heller
du, Gerda, hört talas om Janssons sista skott?"

"Nej visst inte, käre Axel," svarade den unga frun,
"men nu har du väckt min qvinliga nyfikenhet, och det
skall bli mycket roligt att få höra något om Janssons
lefnadsöden. Så dricka vi kaffe, medan Axel låter höra
sina gåfvor som berättare!"

Och han omtalade följande.

Min far var, som kanske J hört, en stor jagtvän.
I hans dagar var det ofta lifligt i skogarne häromkring,
och ej sällan hitkommo då personer från långt aflägsna
håll för att deltaga i jagterna. Mest storartadt gick
det till vid elgskallen, som voro verkliga festdagar för
de Nimrodssöner, som infunnit sig. Men man krigade
mot skogens åboar efter konstens regler och sköt med
förstånd; derföre var det ej heller någonsin brist på
vildt. Nå ja, jag skall väl ej gifva mig in på
jagtvår-den nu, utan hålla mig till saken!

Det är klart, att en sådan jägare, som min far var,
skulle sätta värde på skogvaktare, som kunde skjuta
väl. Han hade också lyckats få tvenne sådana, hvilka,
efter hvad han sade, voro guld värda. Den ene af dem
hette Skog; han flyttade för ett par år sedan till
Norrland, der han nu är skogsförvaltare. Den andre var
Jansson, som nu är gårdsfiskare här.

Mellan dessa två rådde en beständig täflan; hvar
och en af dem ville nämligen stå främst. Under flera
år pågick mellan de två männen rörande denna sak en
oafbruten strid, som dock alltid fördes med ärliga
vapen. Men det var med dem som med de två drago-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free