- Project Runeberg -  Berättelser /
31

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

Snart gungade den lätta båten på vattnet,
framförd af Pelles kraftiga armar. Det starka
strömdraget, mot hvilket han rodde, besvärade honom ej det
minsta.

"Svensson måtte vara van att ro," sade Elise,
beundrande de kraftiga tag, med hvilka Pelle klöf
vågorna.

"Jag är född och uppfödd vid hafvet," svarade
Pelle," och mången gång har jag både på lek och
allvar kämpat mot vind och våg."

"Qvällen är rasande skön, men du är ännu
skönare, lilla kusin," yttrade Strandin på den bästa
franska, han kunde åstadkomma, hvilket ej ville säga
så mycket. Pelle, som var ganska hemmastadd i detta
språk, kunde ej återhålla ett försmädligt leende, och
frågade på samma tungomål, men med ett vida
vackrare uttal:

"Hvart önskar hennes nåd, att vi skola ro?"

Båda kusinerna blefvo i högsta grad öfverraskade
af Pelles ord.

"Hvar har du lärt dig franska?" frågade den
manliga kusinen.

"Jag har vistats i hus, der de talat det," svarade
Pelle.

Elise kastade en forskande blick på den
ovanlige betjenten. Löjtnanten åter föresatte sig att vid
första lägliga tillfälle betaga honom lusten att täfla med
sin herre.

Strandin ville gälla för att vara sångare, och hade
också en ganska vacker röst, fastän han då och då "tog
falskt." Föi* att sätta den förargliga Pelle tillbaka på
sin underordnade plats, ansåg sig Strandin böra
uppträda på sångens styfva lina, sedan det gått så
olyckligt med franskan. Då han sjungit ett par stycken,
bad- han Elise, att "hon skulle låta kaskaderna — han
menade troligen najaderna — och Necken försmälta af
afund," som han så fint uttryckte sig. Men hans kusin
tycktes ej vara hågad. Hon vände sig i stället till
Pelle, sägande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free