Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_37__
var Petter temligen liten, och huru hans ansigte skulle
taga sig ut såsom rentvättadt, var omöjligt att säga.
Han stoppade nu sin riksdaler på sig, skrapade med
foten och gick ut.
Då han var gången, fick jag höra, att han var
kolare under bruket, samt att han nu omkring tolf års
tid bott alldeles ensam i en stockkoja, som han sjelf
uppfört i skogen. Huru lian här uppehöll sitt lif, var
nästan en gåta, ty han lefde upp endast en ytterst ringa
del af sin förtjenst. Härigenom hade han kunnat
sam-manspara den för en person i hans ställning ej ringa
summan af nära fyra tusen riksdaler, som han dels
hade insatta på sparbanken, dels på andra säkra ställen.
Innan lian blef kolare, hade han varit smed under
bruket. Då gifte han sig, men hustrun dog efter ett
par år, efterlemnande en flicka. Detta barn var Petters
första tanke om morgonen och sista om aftonen. Så
ordkarg han annars var, blef hans tunga lös och ledig,
då Karin, dottern, klättrade upp på hans knän och bad
honom berätta något roligt. Då hon blef några år
gammal, tog han, när vädret var vackert, henne med
sig till smedjan, utanför hvars dörr hon lekte.
Då Karin var så der omkring sjutton år, började
litet hvar finna, att lion var en vacker flicka. Friare
fattades icke, men olyckligtvis gjorde Karin, liksom så
många andra skönheter göra, ej det bästa val. Den
man. hon fick, fann snart hemmet för trångt och tyst,
och sökte derför krogen, der lifvet var mera i hans
tycke. Efter några år sålde han allt, hvad han egde,
och for öfver till Amerika med hustru och barn.
Petter följde dem till staden. Då fartyget lade ut,
stod han på kajen. Karin viftade åt honom med
näsduken, med hvilken hon borttorkade de ymnigt
strömmande tårarna, meh Petter stod orörlig och stod så
ännu, då fartyget längesedan var försvunnet.
Han gick hem och började sitt arbete i smedjan^
tystare än förut. Efter ett par veckors förlopp lemnade
han dock härden, gaf sig till kolare och uppbyggde sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
