Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
svart mur rundt omkring mig, och dess toppar, som
knappt kunde urskiljas mot himmelen, doldes som
oftast af röken. Höstvinden drog fram och det "suckade
så tungt" från alla sidor; aldrig hade jag förr hört, att
en sådan mångfald af dystra ljud kunde frambringas af
trädens grenar.
Ufven uppstämde då och då sitt klagande "uhuu"
bortifrån skogens djup, och räfven svarade stundom
med sitt icke mera välklingande läte. Och som en
gemensam grundton för alla dessa klagotoner ljöd skogens
dystra, jemna sus, fullt af sorg och vemod.
Man förstår så väl, när man sålunda, ensam en
mörk höstnatt, står ansigte mot ansigte med naturen,
huru alla dessa sägner om gastar, troll och skogsrån hafva
uppkommit. En viss hemsk känsla smyger sig öfver
själen, och ur sinnets alla dunkla gömslen uppstiga de
mörka tankarna och taga gestalt i de otydligt
framskymtande föremålen rundt omkring oss. Det rör sig
till höger och venster, det suckar och klagar, och hela
denna skara, som flyr för solstrålarna, dansar omkring
i skogens mörker.
Jag lät mitt sinne försjunka i dylika dystra
dröm-merier, då jag plötsligen spratt till. Det var
verkligen någonting, som rörde sig i dunklet. Ovilkorligen
sprang jag upp och stirrade som yrvaken på en
dunkel skepnad, som framkom till mig. Det var den
hemkomne Petter.
"God qväll, Petter!"
"Hm!" svarade han och stirrade på mig.
"Känner Ni ej igen mig?"
"Nej," svarade han och såg bort till milan.
"Jag bor här borta på bruket," upplyste jag.
Men Petter svarade ej. Han sprang bort till sin
koja, tog en spade och skyndade med den i handen
ett stycke upp på milan, hvarur en klart lysande låga
slog fram. Han öste nu jord och kolstybb på lågan
för att qväfva henne, och var, der han stod, ej olik de
afgrundsandar, som man plägar utmåla för oss. Röken
steg nu upp, så tjock och mörk, att jag ej längre kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
