- Project Runeberg -  Berättelser /
41

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

se Petter, och jag fruktade, att han skulle sjunka ned
i den eldmassa, som glödde strax under hans fötter.
Men om en liten stund var han nere igen, ej mer
eller mindre svart än förut.

"Jag kom hit för att se, huru en mila skulle taga
sig ut om natten," sade jag.

"Det fins allt milor närmare bruket," svarade Petter.

"Ja, det är nog sant, men jag ville också se, huru
Ni Petter hade det. Jag har hört så mycket talas om
Er koja."

Utan att svara härpå gick Petter in i sin bostad
och lät dörren stå öppen efter sig. Jag vet ej, om
detta senare skulle vara en inbjudning att följa med
men jag låtsade tro så och gick efter.

Han sköt upp vedkubbarna i spiseln, så att de
skulle brinna bättre. Jag satte mig under tiden på
bränslet i spiselvrån, den enda plats, som var
någorlunda fri från sot.

"Tycker Ni inte, att det är ledsamt att bo här?"
frågade jag.

"Nej," svarade Petter. Det var påtagligen omöjligt
att komma i språk med min allt annat än gästfrie värd.
Jag kände mig verkligen något förlägen och reste mig
för att gå, då han sjelf gaf mig en "uppslagsända" till
ett samtal, genom att fråga:

"Det har inte hörts något från Amer’ka?"

"Nej, fader Petter. Ni väntar väl att få höra
något från er dotter?"

"Ah nej," svarade han och gick bort till fönstret
och såg ut till milan, "hon är fälle död nu." Han
stod och såg ut en god stund. När han vände sig om,
tyckte jag, att det syntes liksom en ljusare rand under
hvardera Ögat, men kanske var det ej så; belysningen
i kojan var så dunkel, att jag ej kunde se klart.

Han stirrade på elden, tydligen försjunken i djupa
tankar. Några vidare meddelanden voro synbarligen
ej att vänta, hvarför jag räckte honom handen och sade
godnatt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free