- Project Runeberg -  Berättelser /
42

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

"Skall följa med, tills vägen blir bättre att hitta,"
sade Petter.

Då vi gått en stund, sade han: "Det skall ju vara
omenskligt långt till Amer’ka?"

Jag sökte förklara för honom, huru man färdades
dit, och huru lång tid det ungefärligen kunde åtgå.
Under det jag talade, kom han tätt intill min sida och
lyssnade säkert med största uppmärksamhet.

Några dagar efter mitt besök hos Petter, kom det
verkligen en morgon ett bref från Amerika, stäldt till
honom. Jag tog det med mig och skyndade bort till
milan. Petter satt, då jag kom dit, på en stubbe och
band qvastar.

"Bref, Petter," skrek jag, "bref från Amerika till Er!"

Han sprang upp, släppte det, han hade för
händer, kom några steg emot mig och ropade:

"Lefver hon, säg mig, lefver hon?"

"Vi skola hoppas det, Petter. Här är brefvet!"

Han sköt det med darrande hand tillbaka, sägande:

"Läs, herre! Läs för Guds skull!"

Jag bröt brefvet och såg först efter underskriften.
Der stod "Karin". Hon lefde således.

"Jo, Petter, hon lefver!"

"Lefver hon, sade herrn? Lefver hon? Säg om det
en gång till!"

"Hon lefver, Petter!"

"Ah, vår Herre, det va’ beskedligt af dig," sade
Petter och såg upp mot himmelen. Det var en enkel
tacksägelse, kanske alltför enkel för det högtidliga
ögonblicket, och måhända ler du, läsare, när du ser den
återgifven på. papperet. Men du skulle ej le, om du
hade sett den trasiga, nedsotade gestalten, som stod
framför mig, sett uttrycket i hans ögon. Aldrig har
ett gränslöst älskande och tacksamt hjerta så legat i
dagen inför min blick som vid detta tillfälle.

Jag sökte nu läsa brefvet, men detta var förenadt
med de största svårigheter. Det var nämligen skrifvet
med en allt annat än läslig stil och på ett språk, som
utgjorde en blandning af tillvridna svenska, norska och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free