Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
än kolare bruka vara, snarare tvärtom. Sotet hade
naturligtvis icke alldeles lemnat ansigtet, men ett
uttryck af innerlig glädje och belåtenhet strålade ur hans
ögon och gjorde, att ansigtet i alla fall såg ljust ut.
Hans kläder voro hela, och Petter såg med ett ord ut
"som en annan menniska."
"Ni har^ varit vida omkring, Ni Petter," sade jag
skakande hans hand.
"Jo jo men, mycket vida," svarade Petter.
"Nå, hur tyckte Ni om att resa?"
"Mycket vatten, herre, alldeles för mycket vatten.
Men jag tog allt reda på dom till sluts."
Jag berättade, att jag redan sett hans dotter.
"Nå, har herrn sett lillungen då?" frågade Petter.
Då jag omtalade, att lion vid mitt besök ej var
inne, sade han:
"Hon kommer på stunden hit med middagsmat, om
herrn vill vänta litet."
Jag stannade en stund och sprakade vid Petter,
som visserligen ej heller nu hade så godt om orden,
men dock var vida lättare att "få i gång" än förr. Om
en stund hörde vi en klar barnröst sjunga.
"Det är hon, herre, det är ’Lillkari’," sade Petter.
En nätt klädd, vacker och ljushårig flicka syntes
nu på skogsvägen, bärande en korg. Hon skyndade
fram till den gamle kolaren och helsade med en stark
brytning i rösten, och syntes ej vara det ringaste blyg,
fast hon råkade främmande hos morfar.
"Mor sin oppi dagen, herre," sade Petter och
klappade henne ömt på hufvudet, men tillika så försigtigt,
som om han vidrört en fjäril, hvars vingar han
fruktat att skada. Och lians sotiga ansigte strålade af
belåtenhet. Karin sprang så gladt omkring, tittade uti
den gamla kojan, sökte hjelpa honom med flätningen
af korgen, kastade med spaden upp jord på milan, och
hade så många glada, barnsliga upptåg för sig. Och
Petter följde henne hela tiden med sina ögon, ur hvilka
glädjen lyste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
