- Project Runeberg -  Berättelser /
51

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

han var stött öfver min fråga. "Tror herrn kanske,
att farfar min brukade ljuga?"

"Nej; så var ej min mening. Men han kunde ju
hafva inbillat sig, att han sett allt detta, fast det
ingenting fans."

"Jag skall säga herrn," svarade Jansson, och
knackade ur sin pipa, "att hvad det anbelangar att se
galet, så såg farfar min, när det var frågan om något i
skogen, bättre än både herrn och jag med!"

Jag fann rrier än väl, att det skulle varit fåfängt
att försöka få vidskepelsen ur Janssons annars så
rediga hufvud, och för att blifva försonad med den
hederlige mannen bjöd jag honom stoppa sin pipa ur min
tobakspung. Anbudet mottogs, och när han dragit
några bloss af mitt "Gefle vapen", voro vi lika goda
vänner som förut.

Nu svepte vi om oss våra fällar och lågo om en
stund försänkta i djup sömn.

I tidigaste gryningen lemnade vi våra läger. De
första minuterna efter uppstigandet var man litet styf
i lederna, men det gick snart öfver. Elden lagades om
och lyste snart lika klar som på aftonen, då vi
hit-kommo, och det värmande kaffet med tillbehör fördref
den sista återstoden af dåsighet ur våra lemmar. Inom
kort voro vi i full fart med att ned välta den ganska
betydliga timmermassan i elfven, der hon fasthölls af
en rad med hvarandra förenade timmerstockar, som
voro fästa vid stränderna.

Glinelfven var en svår flottled, och kunde endast
begagnas vid första vårflödet, ty när det led litet längre
fram mot sommaren, blef den för grund. Men äfven
vid det vattenstånd, som nu var, hade det sig litet
svårt att komma fram på sina ställen, i anseende till
forsarne.

Fram emot nio på morgonen var, efter ett styft
arbete, allt timmer nedvältadt i elfven, och man stod
färdig att släppa det i gång genom att öppna den kedja,
som bildades af de hopfösta stockarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free