Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Äfven jag insåg, så okunnig jag än var, att det
skulle vara ett farligt göra att taga loss stocken. I
samma ögonblick, som den vore fri, skulle nämligen
flotten, påtryckt af det bakom stigande vattnet, i vild
fart störta utför forsén, och ve den, som då var på
timret, om han ej strax hann i land!
Vi stodo alla med återhållen andedrägt, då Jansson
med båtshaken i hand steg ut på den förrädiska brygga,
som bildades af stockarne. Med säker blick gick han
till midten af flotten och stötte båtshaken mot den stock,
som enligt hans förmodan höll fast det hela. Han tog
tag tvenne gånger, spände de senfulla armarna och sköt
på, och med ett väldigt brakande bar det utför med
flotten.
Jansson skyndade åt stranden och var den redan
helt nära,, då hans fot slant; han föll omkull och
försvann bland det framrusande timret. Det var ett
förfärligt ögonblick. Hela forsen syntes vara i uppror.
Det skummade och knakade. Stora timmerträd,
påträngda af - de öfriga, reste sig rätt upp och störtade
sedan brakande öfver ända, så att vattnet stänkte
högt, och ofrivilligt uppgåfvo flera af oss ett skri, då
den modige mannen försvann.
Men allt detta var ej en minuts verk. Forsen var
åter fri, timret nedanför, och vi kastade våra blickar
på det nu ganska lugnt flytande vattnet, för att om
möjligt upptäcka den omkomne, då på en gång ett
hufvud och derefter kroppen af vår vän stack upp, just der
han fallit. Han höll ett stycke af båtshakens skaft i
handen ; han lefde således och vadade, stödjande sig på
båtshaken, mot land, som han inom ett par ögonblick nådde.
Vår glädje låter sig lättare tänkas än beskrifvas.
Vi ropade, skakade hans händer och öfverhopade
honom med frågor. Han hade, då han föll, krupit ned
bakom en stor sten och hållit sig fast vid bottnen,
under det stockarna rusade förbi. En gång hade han sökt
höja upp hufvudet, men strax känt en stock mot
detsamma, och åter krupit ned. Båtshaken hade fastnat
i bottnen, blifvit afbruten och Jansson hade handel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
