- Project Runeberg -  Berättelser /
56

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

känna honom. Rak och högväxt, öppet ansigte och
väldiga näfvar: se der i korthet hans porträtt. Att han
var säker på hand och i öga, derpå hade skogens kung,
nalle sjelf, kunnat gifva honom! intyg; flera hastiga
dödsfall inom nämde furstlige herres slägt bevisade detta.

Man följde gerna med honom, ty dels kunde man
på en jagt svårligen få bättre ledsagare, dels hade han
ett, jag tror, outtömligt förråd få muntra historier och
visor, hvilket allt framfördes på det äkta fryksda,lsmåly
som han ännu, efter ett mer än tjugufemårigt vistande
i Norrland, talade oförfalskadt.

På dansarne och gillena i bygden sågs han stundom.
Tog han då fiolen, så vardt det ljud i strängarne och
och lif i fötterna. Hade han så fått ungdomen rätt i
farten och sett på glädjen en stund, hände det att han
lemnade fiolen åt någon annan och tog sig en sväng.
När då polskan gick som bäst, så klang det till i
taket; då var det "Vermlands-Ola", som hade gjort "ett
kast" och spänt klacken i bjelken deruppe.

"En kan vara stollig, fast en är gamla, gifta
karlen", sade Ola, liksom ursäktande sig för sin dårskapT
till mig, då jag en gång såg honom göra detta
konststycke i dansväg.

Han var landsman med inspektören, hos hvilken
han stod särdeles i gunst, liksom för öfrigt hos alla
andra, hvilka kände honom, Då Ola först kom upp
till Norrland, hade ungdomsblodet runnit hetare i
hans-ådror, och anledningar att brusa upp saknade det ej.
Men jag vill berätta ett par drag ur hans tidigare lifT
ungefär som jag sjelf hörde dem omtalas.

Yi hade varit ute på en jagtfärd af det slag, jag
ofvan omtalade. Från tidigt på morgon stunden hade
vi varit i rörelse, och ännu klockan sex eftermiddagen
voro vi, som det sades, långt från bruket. Då man ej
är jägare eller skogsbo annat än för tillfället, börja
under dylika förhållanden fötterna att kännas litet tunga.

"Det kännes väl efter i fötterna på en stadsherre,
då han gör en sådan här färd", anmärkte min vän
inspektören. "Din gång börjar blifva litet mera lidande."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free